1

Sanningen om Leif Silbersky

Han är advokaten som yrkat på lägre straff för Hagamannen Niklas Lindgren, Röda korset-bedragaren Johan af Donner och Englamördaren Anders Eklund. Här berättar stjärnadvokaten Leif Silbersky om vilka egenskaper en försvarsadvokat bör ha, om han varit rädd för sina klienter och varför han kan tänka sig försvara Anders Behring Breivik.
Av Janneke Wackerberg Foto Erik Flyg

En brand startar på ett diskotek i Göteborg och när sista lågan slocknat har 63 ungdomar dött, flera hundra är skadade. I efterhand visar det sig att fyra killar startat branden. Anledningen? En av dem hade blivit nekad inträde. Den 30 oktober 1998 förklarades Göteborg som en stad i sorg och i samma veva fick Leif Silbersky ett samtal – ”Vill du försvara en av killarna som står åtalad för grov mordbrand?”
– Stämningen under rättegången var otroligt obehaglig. Efter min sista plädering blev jag uppmanad av polis att lämna rättssalen via bakdörren. De kunde inte längre garantera säkerheten utanför salen. Aldrig, tänkte jag. De andra advokaterna lämnade via bakdörren men jag gick rakt ut till den upprörda massan och högg tag i en av dem som var mest aggressiv och frågade honom rakt ut om han inte skulle vilja ha en lojal advokat om han blev åtalad för något. Det blev en argumentation som slutade med att vi stod och kramades och grät båda två, det var mitt livs största moment som advokat, berättar Sveriges kanske kändaste advokat Leif Silbersky.

De fyra killarna dömdes för att ha orsakat branden och Leif Silbersky, som försvarade den yngsta killen, beskriver fallet som ett av de tyngsta i hans karriär. Sedan dess har han inte haft det lättare. Han är mannen som försvarat Hagamannen Niklas Lindgren, Carolinmördaren Toni Alldén och Englamördaren Anders Eklund, som han även försvarar för ett liknande brott idag.

På hörnet av Kungsholmstorg välkomnar Leif Silbersky oss i ett ganska litet kontor fyllt av papper och pärmar. I mitten av rummet står ett gammalt rustikt skrivbord i trä som antagligen följt med Silbersky under hela hans karriär, alltså närmare 50 år. ”Jag är ändå aldrig här”, säger han när jag kommenterar att det verkar som hans grannar till kollegor fått de stora rummen.

Leif är avslappnad och ser ödmjuk ut, ändå är jag orolig över att jag inte kommer få ut det jag vill av intervjun, han är ju ändå en av Sveriges bästa retoriker och har hjälpt mördare och våldtäktsmän få sänkta straff genom att bara prata. Efter fem minuter med Silbersky släpper min oro – nej,det här kan bli den bästa historien någonsin.

2 Leif Silbersky är uppväxt i Malmö och även om han bott i Stockholm i många, många år så har skånskan hållit sig kvar. Från början var det tänkt att han skulle bli stridspilot men när jag frågar varför det inte blev så fiskar han upp glasögonen och förklarar att synfelet satte stopp. Istället började han plugga juridik.
– Jag, som så många andra, tittade mycket på tv-serier där amerikanska advokater hade alla framgångar man kan tänka sig i sitt yrke. Så det var kanske den utlösande faktorn, säger han och ler.
– Jag hade väl egentligen ingen relation till juridiken, min far var affärsman och min mor hemmafru men jag fastnade och har varit fascinerad sedan dess.

När Silbersky studerade till jurist på 60-talet var utbildningen fyra och ett halvt år,men stjärnadvokaten var klar redan efter två och ett halvt år. Det diskuterades på den tiden om det var Silbersky eller Palme som tagit den snabbaste jur. kanden i svensk historia. Efter att Leif tagit examen vid Stockholms Universitet arbetade han som som åklagare ett par månader, men insåg ganska snabbt att han var rätt värdelös, som han beskriver det själv.
– När de anklagade satt i salen och grät och sa att de var oskyldiga eller att det inträffade var en olyckshändelse så trodde jag dem. Min fallenhet för åklageriet blev med andra ord nollställd.
Leif påbörjade istället förverkliga sin andra dröm – att bli försvarsadvokat.
– Det var där jag kände att jag kunde göra mest nytta. För mig handlar varje mål om en person med kött och blod, inte en förövare. Det ena målet kanske är viktigare än det andra för andra advokater men inte för mig. Ett vanligt snatteri kan var frågan om liv eller död i ett socialt sammanhang för en person. Bakom varje mål finns en människa och det är det jag som advokat ska respektera.

Vad gör ditt arbete så värdefullt?
– Därför det är människor jag sysslar med hela tiden, utsatta människor som förlitar sig på mina kunskaper och min erfarenhet om att jag ska hjälpa dem. Min uppgift är inte mer annorlunda än att den personen jag hjälper ska kunna göra likadant för sig själv om den hade haft mina kunskaper och erfarenhet. Jag blir alltså mina klienters förlängda arm på det sättet.

Hur är det att bära ett sådant ansvar?
– Den dagen jag inte kan bära det ska jag syssla med något annat. Ibland kan det vara lätt att skilja på yrke och privatliv, men jag har alltid haft väldigt svårt för det genom att det förföljer mig, men det är ett pris som är värt att betala.

Hur är det då för dig som person att försvara en man som du vet begått brott?
– Jag skiljer på personen Leif Silbersky och advokaten Leif Silbersky, är man professionell då kan man skilja på det. Personen Silbersky kan ha många tankar hit och dit, det är irrelevant.

Du är försvarare åt Englamördaren Anders Eklund, som nu står misstänkt för ett liknande mord på en flicka i Sävjsö…
– Jag har försvarat Eklund tidigare och han ville att jag skulle hjälpa honom igen och det ställer jag upp på. För mig är det bara en arbetsuppgift och då fullföljer jag det väldigt noga. Skuldfrågan,den bryr jag mig inte om utan jag koncentrerar mig på om polis och åklagare kan bevisa det de står för, det är så ett rättssystem ska fungera.
Om du vet att din klient är skyldig och att åklagaren har slarvat med bevisningen.

Kan du ha slarvet som argument ifall det slutar med att din klient går fri?
– Jag har lärt mig en sak och det är att ifrågasätta mitt eget omdöme i sådana situationer, därför jag kan garantera att åtskilliga gånger har det hänt att jag varit tvärsäker på att min klient varit skyldig men sen har det visat sig att han har varit hundra procentigt oskyldig. Det har också varit tvärtom, att jag varit säker på att min klient varit oskyldig men sen har det visat sig att han begått brottet. Och det innebär att när jag granskar åklagarens bevisning så måste jag lägga mitt omdöme åt sidan och helt enkelt kolla om åklagaren gjort ett bra jobb. Jag värderar professionellt.

1

Hur reagerar du då på att du varit med om att frikänna en skyldig person?
– Tack och lov har jag bara varit med om det en gång, att vederbörande var skyldig trots att han blev frikänd. Då mådde jag inte riktigt bra. Det här var en rattfyllerihistoria och han blev frikänd efter att ha lämnat lögnaktiga uppgifter, vilket jag fick klart för mig efter. Men det är också den enda gången jag definitivt kunnat upptäcka att min klient alltså var skyldig trots att han var frikänd. Det är jobbigt, det är inte min arbetsuppgift att hjälpa en skyldig att bli frikänd. Jag måste arbeta utifrån det material som en klient ger mig, säger han att han är oskyldig måste jag utgå från det, även om jag känner i bakhuvudet att han kanske är skyldig. Jag har huggit i sten så många gånger i skuldfrågan så jag är väldigt försiktig.
Men är det verkligen rätt?
– Samhället vill att det ska vara på det sättet, det är därför man har som system att låta en misstänkt få en offentlig försvarare som samhället bekostar. Samhället vill att jag ska granska åklagarens bevisning och att jag ska ifrågasätta. Det är det som är mina arbetsuppgifter. Det jag känner i hjärtat, det skjuter jag åt sidan.

Har du känt dig grundlurad av din klient?
– Ja, det har jag på det sättet att de hävdat att de varit oskyldiga. Och jag har inte haft anledning att betvivla det. Det bygger på den mänskliga svagheten, eller nej förmånen, att kunna slåss i ett system där vi kan hävda att vi är oskyldiga och gå fria fastän man är skyldig. Det händer att folk utnyttjar det tyvärr.

Som försvarare åt människor som begått grova brott har Silbersky fått utstå en hel del kritik och han har ibland kallats Djävulens advokat. Framförallt är det offrets närstående som blivit upprörda när han tar sig an fallet, men det finns en till grupp som levererar bra med kritik.
– Jag har full förståelse för viss kritik, hade ett brott begåtts och drabbat mig eller eller någon i min närhet hade jag inte heller uppskattat försvarsadvokaten. Men vad jag däremot har svårt att förstå är när journalister inte förstår att det inte är min åsikt som jag står för – utan klientens. Säger klienten att det var en olyckshändelse så framför jag den åsikten. Då finns det journalister som tycker jag är en kvalificerad idiot som försvarar en sådan person. Skulle jag inte vara lojal mot klienten skulle han ha två åklagare och ingen försvarare. Förr var många journalister duktiga i hur juridiken fungerar, idag är de inte det.
Nämn befogad kritik.
– Jag har fortfarande en tendens att snedtända ibland och då säger jag saker jag kan ångra. Attackeras min klient utan att åklagaren har tillräckligt underlag för att påstå vissa saker då kan det gå fel, men jag klarar inte av orättvisor.

Silbersky har haft ett finger med i stort sett alla stora svenska fall de senaste 25 åren. Han tackar mestadel ja till nya fall och har idag ett 50-tal pågående. Han berättar hur han efter intervjun ska flyga ner till Malmö för att försvara en man som sitter anklagad för eko-brott. Därefter ska han till Halmstad för att granska en åklagares bevisning i ett våldtäktsfall mot pojkar. Även om det kanske låter som Silbersky skulle kunna ta sig an vilken typ av fall som helst så är det allmänt känt att han vägrar ställa upp vid narkotikabrott.
– Egentligen finns det ingen logik, jag upptäckte för tjugofem år sedan att jag inte gjorde ett bra jobb helt enkelt. Jag tyckte det var så avskyvärt att man tjänade pengar på att fördärva en hel generation ungdomar genom att distribuera narkotika, och då ska jag hålla mig borta från de fallen. Jag har inget emot att andra gör den typen av mål för alla ska ha en bra advokat vid sin sida, bara det inte är jag.
Men mördare och våldtäktsmän går bra?
– Det finns ingen logik för jag har försvarat dem som mördat både ett och två barn, förövare i gruppvåldtäkter eller spioner. De mest avskyvärda brott vi kan tänka oss och jag hoppas jag gjort en bra insats, men när man inte gör det då är det bara att lägga ner.

Skulle du alltså också kunna försvara Breivik?
– Det finns nog ingen speciell person jag inte skulle kunna försvara, så ja.

Har du hoppat på något case för att sedan hoppa av?
– Nej! Jag kan känna avsky mot en klient men det handlar ändå om att vara lojal.

Har du varit rädd för dina klienter?
– Nej, det har jag inte.

Har du kontakt med någon av dem idag?
– Det händer men det är ändå väldigt sällan. Utan jag brukar säga att jag följer dem tills det att de går ut från Tingsrätten som fria män eller kvinnor eller att de går in i fängelset, där tar mitt jobb slut. Jag kommer någon nära ibland men håller ändå en viss distans, därför är det få som blivit mina vänner efter att jag försvarat dem men det finns några undantag, säger han.
Silbersky avslöjar inte vilka han har kontakt med.

8886

Silbersky är 76 år men snittar fortfarande arbetsveckor på 80-90 timmar. Han är en eftertraktad advokat bland såväl unga som gamla, och får ofta förfrågningar. När jag frågar varför just han är så framgångsrik svarar han ödmjukt men poängterar ändå att det viktigaste för en advokat är att vara lojal mot sin klient.
– Jag finns där för mina klienter och kommer hjälpa dem på alla sätt jag kan. Jag är fullkomligt lojal mot vederbörande så länge vi håller oss inom lagens gränser. En advokat vill självklart inte göra sig skyldig till brott men han vill heller inte var skyldig mot de etiska regler som gäller för en advokats arbete. Anders Eklund fick livstids fängelse sist du försvarade honom, ändå vill han ha dig som advokat nu igen.
Hur känns det?
– Som en komplimang förstås, och visst jag har fortfarande en förmåga att bli smickrad av att det är så många som vill ha mig. Jag blir ofta förvånad när det är ungdomar som vill försvara mig. Jag brukar fråga om det är pappa eller mamma som rekommenderat, farfar brukar de svara, säger Silbersky och skrattar.

44

Vem är du i rättssalen?
– En elak jävel. Folk säger ibland att de inte känner igen mig. I rättssalen är jag hundraprocent advokaten Silbersky. Och då kan jag vara elak mot åklagare, men jag måste.

Gör åklagare i Sverige ett bra jobb idag?
– Ja, och det jag tycker är intressant är att de blivit bättre och bättre. De jag har mest besvär med är unga kvinnliga åklagare, de är jobbiga att processa mot. De tar för sig.

Vad gör dig irriterad i rättssalen?
– När prestigen talar, det är ju så farligt. Det finns faktiskt åklagare som gör det, de erkänner inte sina fel. De borde kasta in handduken! Att säga till medier att de har hundraprocentig bevisning och sedan visar det sig vara trettio procent, det går inte. Det tycker jag väldigt illa om och då kan jag vara elak.

Antalet våldsbrott ökade med 329 procent, eller från 27 140 till 116 423 per år, under tidsperioden 1975-2011. Samtidigt ökade befolkningen bara med 16 procent. Lagförändring gällande våldtäkt spelar en viss roll men Silbersky berättar hur det ibland är skrämmande vilken brutalitet som används idag jämfört med för 50 år sedan.
– Brotten har blivit betydligt grövre, när jag började på 60-talet väcktes det enormt uppseende om man till exempel använde kniv eller om man sparkade på en liggande. Idag är det knappt en notis överhuvudtaget. Det har kommit in skjutvapen och en hänsynslöshet som var väldigt ovanlig förr. Jag kan inte ge någon förklaring till varför men jag har som försvarsadvokat kunnat göra dessa iakttagelserna. Tyngre och tyngre brott.

Sveriges rättssystem, bra eller dåligt?
– Rent generellt har vi ett jättebra system jämfört med många andra länder, men visst finns det en del skönhetsfläckar. Det som är bra i Sverige är att bevisbördan ligger helt på åklagaren. En annan stor fördel är att oavsett om man är rik eller fattig så är man berättigad en advokat på samhällets bekostnad, så där är vi i Sverige väldigt långt komna. Sen finns det en del fläckar – jag är inte glad i den hovrättsprocess vi har för närvarande som mest går ut på att spela upp vad som hänt i Tingsrätten. Jag tycker också att nämndemän har för stor makt. Jag menar att det är så allvarliga saker vi ofta sysslar med så då ska vi vara försiktiga med lekmannainflytande. Vi ska inte ha amatörer utan experter!

Påföljdsskalan idag, var står du där?
– Jag tycker att vi funnit en balanserad påföljd i förhållande till graden av brottslighet som man sysslat med. Jag tillhör dem som tycker att man ska ha en möjlighet att komma tillbaka. Vi har bara ett liv, frågan är om samhället har rätt att ta det livet. Vi får aldrig ta bort känslan att vederbörande har en möjlighet att komma tillbaka.

Vi är snart klara men jag måste ändå fråga, hur länge planerar du att hålla på?
– Jag har något unikt att erbjuda och det är erfarenhet. Den dagen jag känner att jag inte gör nytta, eller att klienter inte längre vill ha mig då är det över. Men vem vet, du kanske sitter här om fem år och intervjuar mig igen.

999

Avslutningsvis ett par tips till studenter.
Vad tycker du kännetecknar en bra försvarsadvokat?
– Du ska ha bra människokännedom, och
en förmåga att lyssna och ta till dig. Var väldigt försiktig med att döma och fördöma, det kan du få äta upp senare nämligen. Vi advokater är inte här för att lära våra klienter moral, vi är till för att granska bevisningen. Det är så lätt att i det här yrket få in ett mål där första tanken är ”usch vad hemskt”, men det kanske inte alls är på det sättet. Och är det på det sättet måste man attackera det på ett annorlunda sätt, fundera på om det finns några förmildrande omständigheter, har vederbörande kanske varit psykisk sjuk när det hände eller är han psykiskt sjuk idag till och med? Ska han eller hon verkligen ha fängelse, ska de inte ha vård istället? Var försiktig med att döma och fördöma.

Största misstaget en advokat kan göra?
– Att inte vara lojal mot klienten.

Om någon skulle söka jobb hos dig, vad är då viktiga egenskaper?
– Att kommunicera är viktigt. Jag har träffat på otroligt duktiga jurister som är fullkomligt värdelösa som försvarare, för de har inte kunnat översätta eller kommunicera med andra om vad de vill säga. Vi lever ju på språket. Jag har varit med om att åklagare och försvarsadvokater förlorar på grund av kommunikationsproblem.

Tips till studenter som står på tröskeln till en karriär som jurister?
– Lära dig att inte falla för auktoriteter och inse att hårt arbete ofta lönar sig, avslutar Silbersky.

Prenumerera

Skriv upp dig för att registrera dig till vårt nyhetsbrev.

Ange din e-post här:

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close