“Jag får kanske tio investeringsförfrågningar i veckan”

Från försäljning av pallade äpplen till ägande av bolag i miljardklassen. Möt Gunilla von Platen i en intervju om entreprenörskap, tiden i SVT:s “Draknästet” och att som treåring se sin mamma bli skjuten.

Text Joel Åhlén-Nyström Foto Niklas Palmklint

Zaz, Turkiet. Året är 1976. Gunilla är tre år gammal och har tillsammans med sin familj och släkt samlats för att fira hennes mammas kusins bröllop. Det som var tänkt
att vara fest, glädje och himmel förvandlas på ett par sekunder till ett rent helvete. In i kyrkan stormar fem beväpnade män med ett enda mål på sin agenda – att röva bort den vackra bruden. Gunillas mamma ställer sig i vägen och berättar att hon vägrar låta dem ta flickan. Fem skott avlossas, alla träffar. Mamman faller ihop. En kvinna från den syrianska minoriteten hade satt sig upp mot en grupp muslimska män, en aktion som inte tolererades. Gunillas pappa förstod att familjen där och då måste lämna allt de äger och fly landet. Han lyckades övertala en man att via Österrike köra den tolv personer stora familjen till Tyskland, där pappan hade släktingar
och mamman kunde få vård. Mot alla odds överlevde hon.
– Händelsen med mamma påverkade mig så klart starkt på många sätt. Med tanke på min bakgrund och uppväxt är det inte mycket som får mig på fall idag. Jag gnäller sällan, biter alltid ihop och kämpar på samt försöker alltid att se positivt på allt, även under motgångar, säger Gunilla.

Det din mamma gjorde var extremt modigt. Hur mycket av hennes mod finns i dig?
– Jag tror att jag och mamma är väldigt lika på många sätt. Det har också inneburit att vi har haft mycket konflikter under min uppväxt. Vi är lika envetna och ger aldrig upp.

Tiden i Tyskland blev inte långvarig. Gunilla och hennes familj övertygades av släktingar att istället söka sig till Sverige och Västra Frölunda, strax utanför Göteborg. Efternamnet Anip byttes ut mot Samuelsson efter farfar Samuel. Günel, vilket är hennes födelsenamn, blev Gunilla. Jag frågar om hon tror att namnbytet kan ha varit till hennes fördel.
– Det har säkert hjälpt i något sammanhang, men mest för mitt eget självförtroende så att jag inte hette någonting konstigt som ingen kunde uttala. Eftersom vi hade fått vårt efternamn av den turkiska staten fanns inga känslomässiga band kopplade till namnet, säger hon.

Hur var det att komma till Sverige i mitten på 70-talet?
– Det var bra eftersom det fanns arbeten. Sverige var mycket bättre på att integrera invandrarna då och ställde höga krav på att man skulle lära sig språket och anpassa sig efter sitt nya lands kultur. Invandrarna hamnade inte i ghetton utan spreds ut där det fanns andra svenskar. På så sätt lärde man sig snabbt av varandra och kom lättare in i samhället. Efter gymnasietiden hade Gunilla planer på att läsa juridik för att, som hon själv uttrycker det, ”spöa skiten ur sin storebror” – som arbetade som advokat.

Men hon var skoltrött och ville ta ett sabbatsår innan hon hoppade på juridikstudierna. I samband med detta hittade en hon en ettårig utbildning i försäkringsjuridik där man samtidigt fick praktik på ett försäkringsbolag. Valet föll på Skandia, Gunilla gjorde kometkarriär och sålde för tio gånger mer än den som var näst bäst.
– Jag trivdes så bra på Skandia att det sedermera inte blev några juridikstudier för min del. Jag lärde mig av mina misstag och gjorde bra ifrån mig, men det var även på Skandia som jag först kom i kontakt med jantelagen. Man sa till mig att ”du ska inte tro att du är någonting bara för att du säljer bäst på företaget”. Jag slog alla försäljningsrekord sedan år 1855 och många störde sig så klart på att jag var flitig och hårt arbetande, säger hon.

Det blev över åtta år på Skandia, men den entreprenöriella ådran har alltid funnits där. Gunilla berättar att hon redan vid sex års ålder lärde sig att om hon ska få någonting här i livet så finns det bara ett sätt att fixa det på – genom att skaffa det själv. Två anekdoter gör sig särskilt påminda som ett bevis på detta.
– Den första är historien när jag pallade mina grannars äpplen. Jag la dem i små söta korgar, tog på mig en prinsessklänning och knackade dörr och sålde äpplena tillbaka till grannarna. Min andra försäljningsstrategi var att jag gick till glassbilen och köpte glasspinnar för 50 öre per pinne, sedan gick jag runt och sålde dem för en krona innan de hann smälta. Jag kommer ihåg att jag bestämde mig som riktigt ung att jag en dag skulle vara min egen chef, säger hon.

Sagt och gjort. Mitt i den brinnande it-kraschen år 2000 såg den då 28-åriga Gunilla en enorm potential och möjlighet att bygga kundservice i världsklass, där man satsade på kunderna och skulle få företagen att inse att kundtjänsten var en intäktskälla och inte en kostnad. Idén fick inledningsvis inget gehör och karriären som egenföretagare fick en extremt tuff start.
– Efter mycket kämpande med uppstart och nobben från alla banker fick jag till slut ett lån på sju miljoner kronor från ett fastighetsbolag. Jag sålde allt jag ägde, både hus och hem, och satsade det i bolagets aktiekaptial. Det var extremt mycket blod, svett och tårar de första åren. Jag funderade många gånger om jag var galen som satsat allt i bolaget. Jag jobbade dygnet runt för att få det att gå ihop, säger hon.

Hon lämnade ett fantastiskt jobb med trygg anställning för att sitta i ett 30 minusgrader kallt Skellefteå, luspank och knappt tillräckligt med pengar för att ens köpa lunch. Men så småningom vaknade den svårflörtade marknaden och Gunilla lyckades få till ett kundmöte med Assa Abloys dåvarande vd, Carl-Henrik Svanberg.
– Han var fantastiskt trevlig. Hans sekreterare sa att jag fick fem minuter med honom. Efter 30 minuter frågade Carl-Henrik mig vad bolaget heter. Jag hade inte ens tänkt ut ett namn och fick panik. Jag sa: ”Heter? Det är väl ointressant? Det intressanta är vad jag ska leverera till er och hur jag ska kunna lyfta er telefonväxel. Jag kan heta vad du vill, bara du blir kund.”. Han skrattade gott åt mig och blev kund en månad senare, berättar Gunilla.

Det namnlösa bolaget fick sedermera ett namn. Valet föll på ”Xzakt Kundrelation” och har idag över 300 anställda. Man är Skandinaviens starkaste kundservicebolag och förväntas omsätta en halv miljard inom ett par år. Det har varit en stormig resa som satt sina spår, även i Gunillas personlighet.
– Jag har förändrats en hel del under resans gång. Framför allt har jag blivit mycket mer säker på mig själv och lärt mig att inte lyssna på alla negativa personer som säger att det inte går, säger hon.

Jag får känslan att du är en människa som alltid gått din egen väg.
– Alltid. Jag lyssnar gärna och tar råd, men sen fattar jag mina egna beslut och går min egen väg.

Hur är du som chef?
– Rak, driven, tydlig, ärlig och även entusiasmerande hoppas jag.

Idag basar hon, utöver Xzakt Kundrelation, över tio egna bolag samtidigt som hon även har ett fastighetsbolag som heter GSS tillsammans med två av sina syskon. Ett fastighetsbolag som nu värderas till över en miljard kronor och som under 2015 förvärvade anrika Filmstaden i Solna – där exempelvis många scener ur Ingmar Bergmans odödliga klassiker ”Det sjunde inseglet” spelades in. Som om inte det vore nog har Gunilla även två investmentbolag där hon investerar i bolag både på och utanför börsen.
– Jag har nyligen gått in som investerare i ett fantastiskt bolag som heter Pensionera, vilket jag tror kommer spöa både Max Matthiesen och Söderberg & Partners, säger hon och tillägger:
– Jag är också grundare till Little Angel, som är ett barnhem i Syrien för föräldralösa barn utanför Damaskus. Sen är jag ambassadör för Unicef, Hand in Hand och MinStoraDag.

Vad är du mest nöjd över i din karriär och finns det någonting du ångrar?
– Det är Xzakt Kundrelation som levererar i världsklass! Jag har över 300 medarbetare som är grymma och som jag är så stolt över. Det är ingen idé att ångra saker utan jag försöker istället att lära mig av mina misstag. Sen finns det vissa saker jag absolut skulle göra annorlunda så här med facit i hand.

För den breda massan är Gunilla mest känd för sin jurymedverkan i SVT:s ”Draknästet”. Ett program med rötter i det japanska ”Money no Tora” (i Storbritannien och BBC: ”Dragons’ Den”) där entreprenörer visade upp sig och sina verksamhetsidéer för en grupp investerare och riskkapitalister – de så kallade ”Drakarna” – i förhoppning om att få kapital för att förverkliga sina affärsidéer. I den svenska upplagan bestod juryn av idel prominenta entreprenörer så som Gunilla, Sven Hagströmer, Ljubo Mrnjavac, Mats Gabrielsson och Richard Båge.
– Det var en mycket roligt att medverka i ”Draknästet”. Vi träffade över 100 entreprenörsbolag under en vecka och det är fortfarande många som hör av sig med affärsidéer. Jag har lärt mig att människorna är det viktigaste som finns i ett bolag. Det spelar ingen roll hur bra en idé är om de ej lyckas med genomförandet eller har rätt drivkrafter, säger Gunilla.

Hur tänker du innan du väljer att investera eller inte?
– Det är en kombination av min egna analys som jag gör på affärsidé, marknad, magkänsla och hur människan är.

Kan man säga att ”Draknästet” var någon form av erkännande för egen del?
– Det var framför allt mycket kul att göra. Sen är det klart att jag får många förfrågningar om att investera efter att jag varit med i programmet. Jag får kanske tio investeringsförfrågningar i veckan och säkert tjugo mail i veckan där yngre entreprenörer hör av sig för att få tips och råd.

Hennes entreprenörskap har genom åren renderat i flertalet utmärkelser. ”Entrepreneur of the Year”, ”Årets stjärnskott” och i april 2015 fick Gunilla ta emot det åtråvärda ”Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj” – där priset delades ut av ingen mindre än Prins Daniel.
– Jag blev grymt stolt över att få ett sådant pris. Det är det finaste man kan få som entreprenör i Sverige, säger Gunilla.

Det entreprenöriella framgångsreceptet är framarbetat genom en händelserik och fartfylld karriär med både med– och motvind i seglet.
– Du måste vara positiv, tävlingsorienterad och se möjligheter istället för hinder. Allt handlar om ditt synsätt och hur du styr dina egna tankar, säger Gunilla och tillägger:
– För att bli en bra entreprenör måste du våga tänka annorlunda och inte följa strömmen. Och viktigast av allt: ge aldrig upp.

Fem snabba…
Styrka: Positiv
Svaghet: Krävande
Rädd för: Ormar
Skäms för: Inget
Om fem år: Då jobbar jag mer internationellt

GUNILLA VON PLATEN
Ålder: 43
Familj: Man och fyra barn
Utbildning: Ekonomi
Yrke: Entreprenör, investerare och filantrop

Prenumerera

Skriv upp dig för att registrera dig till vårt nyhetsbrev.

Ange din e-post här:

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close