Bosmandomen: Avgörande för alla inblandade

För snart 23 år sedan föll en dom som kom att ändra den europeiska fotbollen för alltid. För många var domen en seger, medan andra såg det som något som skulle ödelägga proffsfotbollen som man kände till den. Resultatet blev istället blandat, och det går i efterhand inte att förneka att det var en seger för såväl spelare som klubbar, till och med ligor, när Bosmandomen föll den 15 december 1995. Däremot blev det inte samma seger för Jean-Marc Bosman.


Väntar fortfarande på sin seger

Det hela började i Belgien när mittfältaren Jean-Marc Bosman satt utan kontrakt i klubben RFC Liége och ville gå över till franska Dunkirk. Moderklubben hade sänkt hans lön med 60 procent efter två mediokra säsonger och det franska division 2-laget erbjöd honom lönen han ville ha. Men när klubbarna skulle komma överens om transfersumman ville den belgiska klubben ha fyra gånger så mycket som de köpte honom för. Detta fick den franska klubben att backa och Bosman befann sig i en orättvisa som han inte kunde finna sig i. Detta blev starten på ett långdraget rättsfall där Bosman både skulle svartmålas och svartlistas.

Bosman och hans advokater hävdade att fotbollsspelare borde ha samma rättigheter som alla andra arbetstagare inom EU och vände sig därmed till EG-domstolen, som i dag är EU-domstolen. Det juridiska teamet hävdade att han som fotbollsspelare borde ha rätt att förhandla med andra klubbar om han inte hade ett kontrakt, något som man tidigare inte fick göra. Oavsett om en spelare hade ett kontrakt eller inte tillhörde spelaren klubben. Domstolen ställde sig på Bosmans sida, trots att domen dröjde fem år. En fotbollsspelare fick därmed rätt att byta klubb utan att övergångssummor byttes om spelaren inte hade ett kontrakt, samt att spelaren fick rätt att förhandla med andra klubbar när hen hade sex månader eller mindre kvar på sitt kontrakt.

Den här segern banade vägen för att toppspelare som David Beckham och Henke Larsson kunde öka sina löner och byta bland de europeiska toppklubbarna. För Bosman blev det en bitterljuv seger. Efter att ha svartlistats av flera klubbar fick han lägga fotbollskarriären, som hade varit medioker som bäst, på hyllan. Trots att en större summa betalades ut till honom efter domen följde en tid av depression och alkoholism, vilket slutade i domstolen igen. Så här 28 år senare verkar han ha kommit på fötter. Däremot hävdar han att han gärna hade velat ha upprättning och i alla fall ett tack från de spelare som tjänat på domen, som gav dem miljonlöner och honom ett dåligt rykte.

Spelarnas rätt att bestämma

Det var ingen av de europeiska klubbarna som ställde sig positiva till domen. Förutom att kontraktslösa spelare fick rätten att byta klubb utan att den tidigare klubben fick någon ersättning, öppnades även reglerna för att man fick ha obegränsat med utländska spelare i klubben – förutsatt att de kom från ett EU-land samt Norge, Schweiz eller Island. Tidigare hade klubbarna endast fått ha tre utländska spelare i laget.  Motståndarna till dessa regler hävdade att klubbar med mycket pengar nu skulle kunna toppa sina lag och att duktiga spelare skulle hamna på bänken tack vare att ”rika” lag köpte upp konkurrensen för miljonbelopp. På ett sätt har det utfallet blivit verklighet, men det har också öppnat upp möjligheter och fotbollen har på intet sett lidit av domen.

I och med Bosmandomen fick spelarna rätt att bestämma över sina karriärer och fotbollsagenternas era började. Spelarnas löner har under de här åren ökat med 1500 procent, samtidigt som klubbarnas intäkter har ökat. Alla intäkter runt fotbollen har ökat, från media till sponsorer, och de summor som klubbarna förlorade på spelarnas transfers har de fått igen flerfaldigt. Champions League blev i och med detta den mest prestigefyllda turneringen, då det är ligan där de bästa från alla europeiska ligor möter varandra. Samtidigt har fotbollens prestige ökat och det är fler som söker sig till sporten redan i ungdomsåren.

Å andra sidan finns det nackdelar och domen skapade långt ifrån en perfekt marknad för klubbarna och spelarna. Pengarna som erbjuds av klubbarna kan hindra spelare från att utvecklas till deras fulla potential. Klubbar med mycket pengar kan toppa lagen och låta duktiga spelare sitta på bänken bara för att ingen annan ska få dem. Lönerna blir orättvisa och det har flertalet gånger uppstått dispyter inom lag då en spelare har prioriterats över en annan och fått särskild behandling.

Säsongens bosmantransfers

Trots att man inte pratar om bosmanflyttarna lika mycket som man gjorde förr händer det fortfarande att de uppmärksammas. Senast i raden är den tyska centermittfältaren Emre Can. Under årets fönster valde han att lämna Premier League-klubben Liverpool för Serie A och Juventus. Liverpool försökte in i det sista att övertala tysken att stanna, men det blev istället ett fyraårskontrakt med det italienska topplaget. I och med att den italienska klubben även värvade Cristiano Ronaldo från Real Madrid förutspås duon att kunna ta klubben till seger i både Champions League och den nationella ligan. 888sport har satt oddsen för en ligaserie på 1,14 medan de för en Champions League-seger är på 6,50.


(“UEFA Champions League” (CC BY 2.0) av tpower1978.)

Bosmanflyttarna dömdes ut hårt i början och klubbarna kände sig svikna av spelarna – vilket även fansen gjorde. Det finns flera exempel på bosmanflyttar där spelare som har tillhört en klubb i flera år har valt att gå till huvudrivalerna, vilket Sol Campbell gjorde när han lämnade Tottenham för Arsenal (efter att ha sagt att det var något han aldrig skulle göra). Samtidigt finns det bosmanflyttar som har välkomnats av fansen. 2016 bytte den franske landslagsstjärnan Paul Pogba tillbaka till Manchester United från Juventus. Klubben må ha betalat honom hela 89 miljoner pund för att komma tillbaka, men Pogba har själv sagt att det är i Manchester United som han känner sig hemma.

Pågående förändring

Bosmandomen förde med sig förändring inom alla sporter och det påverkade långt mer än bara fotbollen. Efter snart 30 år finns det fortfarande de som hävdar att ändringen aldrig skulle ha gjort, men de flesta som ställde sig negativa har börjat att ändra sig. Däremot är det som tidigare nämnt långt ifrån en perfekt värld som har utvecklats sedan 1995. Det finns tyvärr klubbar och agenter som missköter sina positioner och fortfarande utnyttjar spelarna, och framför allt i unga åldrar. Dessa problem är långt ifrån unika för fotbollen och samma problematik finns inom alla sporter och hos flera agenturer. De positiva utkomsterna är att spelarna har möjligheten och rätten att styra över sina egna kontrakt och vart de vill spela. Vissa har hävdat att detta tar bort solidariteten man har till en klubb, medan andra lyfter fram att man som spelare bara behöver känna solidaritet till laget man spelar med – och inte för klubben i all framtid.

Varför skulle en europeisk fotbollsspelare inte ha samma rättigheter som vilken annan arbetare som helst? Den frågan ställde till det för många, då fotbollsspelare inte ansågs vara en yrkesgrupp. I dag är det en accepterad arbetstitel, och en mycket efterfrågan sådan, som miljontals killar och tjejer drömmer om. Och allt detta har de att tacka en belgisk fotbollsspelare som vände upp och ned på livet för att vinna för sin sak, och som förhoppningsvis kan njuta av livet som äntligen verkar ha tagit ett steg åt det bättre.

Prenumerera

Skriv upp dig för att registrera dig till vårt nyhetsbrev.

Ange din e-post här:

By continuing to use the site, you agree to the use of cookies. more information

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close